﻿Gentemot detta uttalande hade den norska
regeringen endast tagit den reservationen.
att hon hänvisade till sin egen motivering,
och instämde endast i svenska regeringens
hemställan. Men norska regeringen borde
hafva afvisat detta och vägrat förslaget, ty
detta skulle utgöra ett hinder för norska
folket att nå sitt mål. Det tjenade då föga
till att peka på att det icke stode i riks-
akten § 5, att den svenska utrikesministern
vore fastslagen såsom norsk, ty från svensk
sida skulle saken alltid tolkas så, att Norge
i detta afseende var bundet, men för Norge
skulle det vara omöjligt att lagstadga en
ordning, som afskure det möjligheten att
handla fritt, när man funne ögonblicket der-
till lägligt. Norge borde icke afkorta något
af dessa kraf, emedan det skulle leda till
att sjelfständigheten lede intrång.